Det här är så bra att jag blir exalterad. Själv har jag gett uttryck för liknande tankegångar i några tidigare bloggposter. Men inte kan jag formulera mig så bra som Ranelid. Många vill väl påstå, att Ranelids författarskap är svårt att begripa. Icke här. Hur skall man kunna skriva om detta på ett mera pedagogiskt och lättbegripligt sätt? Förklara det för mig. Det här är den bästa krönikan som jag har läst på länge. Hittar du någon bättre krönika, så tipsa mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar