Det är lika bra att konstatera det med en gång: Göran Ståhles bok "Mellan konsten och publiken" är en mycket bra bok. Mitt betyg blir en stark fyra på en femgradig skala. Då skall ni veta att jag är mycket snål med utdelande av femmor. Det betyget ger jag bara till författare som rör sig på nivå med sådana storheter som t.ex. Dostojevskij och Shakespeare.
Det här är en sällsynt läsvärd bok, skriven med en stor klokhet, ett stundtals mustigt språk och ett himla engagemang - allt detta kombinerat med mod och humor. Författaren är inte rädd för att sticka ut hakan med en del kontroversiella formuleringar - men med glimten i ögat. Jag håller inte med honom om allting, men sådant får inte dra ned betyget. Här kan du läsa en beskrivning av boken och dessutom få två recensioner. Jag fortsätter med några citat!
"(...) man måste lita på vad man själv upplever, ser och känner. Om det är så att jag blir gripen, stimulerad eller på något sätt tilltalad av ett konstverk så har jag blivit det! Och då har jag inte 'gått på något'." (s. 30)
"Konsten görs inte för att vi behöver den utan för att konstnärerna har ett behov av att uttrycka sig genom sin konst. (...) All konst behövs inte; alla konstnärer behövs inte. Men å andra sidan är det en massa saker som inte behövs! (...) det är nog ganska bra som det är..." (s. 39f) [Det här resonemanget kring frågan "Behövs konsten?" bör du läsa i sin helhet. Det är mycket träffsäkert - min anm.]
"(...) kan man tala om 'oavsiktliga kvaliteter' som träder fram först då en viss tid förflutit. Därför kan jag inte säga vad som är kvalitet i konsten eftersom det som idag är 'dåligt' med tiden kan visa sig få 'oavsiktliga kvaliteter' som inte går att förutsäga." (s. 43)
Här vill jag formulera en avvikande åsikt. Jag tror att man rent objektivt kan prata om kvalitet i samtida konst. Det är vi som lever nu som gör bedömningen. Om vi anser att ett konstverk är av hög kvalitet, så är det det för oss här och nu. Om folk i framtiden kommer att betrakta samma konstverk som skräp må väl vara hänt. En icke beständig kvalitet kan också vara kvalitet.
"En bra vetenskaplig studie kan faktiskt göra ett konstverk både bättre och intressantare. En dålig konstvetenskaplig studie kan däremot inte göra ett konstverk sämre, vilket är tur för annars skulle mängder av konstverk ha chanserat i mina ögon sedan länge eftersom jag har läst alldeles för många dåliga och ointressanta konstvetenskapliga studier..." (s. 56f)
"(...) den kulturella eliten måste hela tiden göra 'en distinktion' mellan sig själva och pöbeln, den icke-kulturella massan. (...) Eliten gillar kanske Gerhard Richter, men den dag då Richter blir så populär att pöbeln gillar honom så tar eliten avstånd från honom (...)" (s.62)
"Varför skulle konsten vara den enda av de traditionella konstarterna som inte bara är tillgänglig för barn utan som barn t.o.m. tycks vara särskilt lämpade att förstå? Jag tror inte att någon skulle påstå att barn är särskilt lämpade att förstå Dostojevskijs romaner eller Arnold Schönbergs musik. Till detta krävs nog både intellektuell kapacitet, träning, kunskap och också mänsklig mognad. Varför tycks inte dessa egenskaper krävas när det gäller konst?" (s. 65)
"(...) vill jag här framföra min mycket elitistiska ståndpunkt som innebär att smak är något som man kan och bör utveckla!" (s. 81)
"(...) upplevelsen av Sjostakovitj första violinkonsert är en betydligt större musikupplevelse än 'Fyra bugg och en Coca-Cola' med Lotta Engberg.
Så är det, och det är inget jag säger för att jag vill verka överlägsen. Det är fakta helt enkelt. Det är faktiskt synd om dem som inte förstått detta, deras liv är fattigare än deras som förstått." (s. 82)
***
Sic. Så skrev han. Här har vi en bok som jag gärna hade skrivit själv - om jag hade kunnat.
"(...) man måste lita på vad man själv upplever, ser och känner. Om det är så att jag blir gripen, stimulerad eller på något sätt tilltalad av ett konstverk så har jag blivit det! Och då har jag inte 'gått på något'." (s. 30)
"Konsten görs inte för att vi behöver den utan för att konstnärerna har ett behov av att uttrycka sig genom sin konst. (...) All konst behövs inte; alla konstnärer behövs inte. Men å andra sidan är det en massa saker som inte behövs! (...) det är nog ganska bra som det är..." (s. 39f) [Det här resonemanget kring frågan "Behövs konsten?" bör du läsa i sin helhet. Det är mycket träffsäkert - min anm.]
"(...) kan man tala om 'oavsiktliga kvaliteter' som träder fram först då en viss tid förflutit. Därför kan jag inte säga vad som är kvalitet i konsten eftersom det som idag är 'dåligt' med tiden kan visa sig få 'oavsiktliga kvaliteter' som inte går att förutsäga." (s. 43)
Här vill jag formulera en avvikande åsikt. Jag tror att man rent objektivt kan prata om kvalitet i samtida konst. Det är vi som lever nu som gör bedömningen. Om vi anser att ett konstverk är av hög kvalitet, så är det det för oss här och nu. Om folk i framtiden kommer att betrakta samma konstverk som skräp må väl vara hänt. En icke beständig kvalitet kan också vara kvalitet.
"En bra vetenskaplig studie kan faktiskt göra ett konstverk både bättre och intressantare. En dålig konstvetenskaplig studie kan däremot inte göra ett konstverk sämre, vilket är tur för annars skulle mängder av konstverk ha chanserat i mina ögon sedan länge eftersom jag har läst alldeles för många dåliga och ointressanta konstvetenskapliga studier..." (s. 56f)
"(...) den kulturella eliten måste hela tiden göra 'en distinktion' mellan sig själva och pöbeln, den icke-kulturella massan. (...) Eliten gillar kanske Gerhard Richter, men den dag då Richter blir så populär att pöbeln gillar honom så tar eliten avstånd från honom (...)" (s.62)
"Varför skulle konsten vara den enda av de traditionella konstarterna som inte bara är tillgänglig för barn utan som barn t.o.m. tycks vara särskilt lämpade att förstå? Jag tror inte att någon skulle påstå att barn är särskilt lämpade att förstå Dostojevskijs romaner eller Arnold Schönbergs musik. Till detta krävs nog både intellektuell kapacitet, träning, kunskap och också mänsklig mognad. Varför tycks inte dessa egenskaper krävas när det gäller konst?" (s. 65)
"(...) vill jag här framföra min mycket elitistiska ståndpunkt som innebär att smak är något som man kan och bör utveckla!" (s. 81)
"(...) upplevelsen av Sjostakovitj första violinkonsert är en betydligt större musikupplevelse än 'Fyra bugg och en Coca-Cola' med Lotta Engberg.
Så är det, och det är inget jag säger för att jag vill verka överlägsen. Det är fakta helt enkelt. Det är faktiskt synd om dem som inte förstått detta, deras liv är fattigare än deras som förstått." (s. 82)
***
Sic. Så skrev han. Här har vi en bok som jag gärna hade skrivit själv - om jag hade kunnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar