Jag lyssnade på den en gång och dömde ut den. Då tänkte jag: "En gång är ingen gång. Jag måste ge den en chans till." Det hjälpte inte. Jag ger den här plattan en tvåa på en femgradig skala.
Ibland misstänker jag att en del musikrecensenter hyllar vissa album till skyarna därför att de tror att det är det de måste göra. I samma stunder misstänker jag att vissa kritiker per automatik ger höga betyg åt alla album som påminner om sömnpiller.
När jag hör det här albumet så tänker jag på någon som alldeles nyss har vaknat eller någon som snart kommer att somna. Det är så blodfattigt, zombieartat, slött, slappt, lättjefullt, lojt och likgiltigt. Det känns melankoliskt och flegmatiskt. Det engagerar mig inte ett skvatt. Det finns inget här som kan "tända" mig.
Nu kanske någon tänker att jag är totalt inkonsekvent när jag i samma andetag kan ge Leonard Cohens "Ten new songs" tio poäng av tio möjliga. Men si, det är en helt annan sak! Där Cohen är magisk är Zahra snarare tragisk.
Ibland misstänker jag att en del musikrecensenter hyllar vissa album till skyarna därför att de tror att det är det de måste göra. I samma stunder misstänker jag att vissa kritiker per automatik ger höga betyg åt alla album som påminner om sömnpiller.
När jag hör det här albumet så tänker jag på någon som alldeles nyss har vaknat eller någon som snart kommer att somna. Det är så blodfattigt, zombieartat, slött, slappt, lättjefullt, lojt och likgiltigt. Det känns melankoliskt och flegmatiskt. Det engagerar mig inte ett skvatt. Det finns inget här som kan "tända" mig.
Nu kanske någon tänker att jag är totalt inkonsekvent när jag i samma andetag kan ge Leonard Cohens "Ten new songs" tio poäng av tio möjliga. Men si, det är en helt annan sak! Där Cohen är magisk är Zahra snarare tragisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar