onsdag 5 maj 2010

Några rader om en bok av Szasz

Ett tag i min naiva ungdom trodde jag nog att jag skulle kunna bli en lysande psykiater. Det var då det. Några månaders arbete som "ekonomibiträde" - läs städare - på en sluten psykiatrisk avdelning för gamla män fick mig på andra tankar. Men det fanns en tid då jag läste en hel del böcker om psykiatri och liknande. Thomas Szasz' bok "Psykisk sjukdom - en myt" (1970) var en av dem.


"Psykiatrin är visserligen en nykomling bland vetenskaperna, men kan ändå ståta med en rik flora av olika konkurrerande teorier och metoder som ofta utesluter varandra. (...) När man studerar det mänskliga beteendet, ställs man inför ett oroande faktum: psykiatriska teorier är nästan lika talrika och skiftande som psykiatriska symtom." (s. 97)

Mest intressant blir den här boken i slutet. Sammanfattningen med dess slutsatser är intressant nog för den normalintresserade. Att läsa hela boken känns väl viktigt bara för specialintresserade.

"(...) vilken mentalsjukdom som helst kan (...) betraktas som en indirekt kommunikation eller ett språk, som används tvetydigt, oftast för att ge mottagaren av budskapet tillfälle att välja mellan flera alternativa svar. Vinkar, antydningar och metaforiska uttryck av alla slag är vardagliga exempel på indirekta kommunikationer." (s. 320)

"Förlust av spelet - dvs. oförmåga att spela ett spel, antingen på grund av att det fattas medspelare eller därför att ens egen lust att spela har förändrats - leder lika väl som objektförlust till allvarliga rubbningar av individens jämvikt och kräver åtgärder av återanpassning. (...) Spelmodellen för mänskligt beteende verkar väl lämpad för att förena psykologi, sociologi och etik." (s. 328)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar