"Nio jazzliv" (2009), sammanställd av Bo Everling och Rolf Yrlid, är en mycket läsvärd och sympatisk bok. Jag är beredd att instämma i hyllningarna hos SvD.
Givetvis kan man diskutera urvalet. Det gör man ju alltid när urval görs. Självklart kan man undra: "Varför just de nio?". Men då kan jag kontra med: "Varför inte?". De här nio är minsann inga småhandlare. De har alla betytt väldigt mycket - på olika sätt - i jazzens historia. Hur som helst är det mycket intressant att läsa om deras liv och egenheter.
Många förutfattade meningar om kufar, surpuppor, enstöringar, asociala, oåtkomliga, deprimerade, knepiga och drogmissbrukande figurer besannas visserligen. Men vi får också en djupare förståelse för hur deras liv så många gånger kunde te sig så eländiga - trots stora framgångar.
Texterna är skrivna med sådan värme och inlevelse att jag blir klart berörd och skulle vilja komma varenda en av de nio närmare inpå livet. Jag skulle vilja ta ett snack med Miles Davis, jag skulle vilja kolla Thelonious Monks fingersättning, jag skulle vilja sjunga duett med Billie Holiday etc. Men det är av naturliga skäl inte möjligt.
En hel del av de fakta som här kommer fram var inget nytt för mig. Men här finns också mycket mera som jag tidigare inte hade koll på. Jag har t.ex. blivit klart mera nyfiken på Art Blakey efter att ha läst om honom här. Många är de klockrena och träffande uttalanden som tillskrivs honom. Här följer några exempel.
"Musik tvättar bort vardagslivets damm." (s. 103)
"Vad du än sysslar med så låt ingen komma och tala om för dig hur du ska göra det, för det är bara du som känner din begåvning och vet vad du kan göra och hur du kan göra det på ditt sätt." (s. 105)
"Det är som ett anlopp. Du får inte stanna. Du måste vidare så länge du bara kan, inte förrän du blir liggande är det dags att lämna över baneret till nån annan." (s. 106)
"Jag är en from och hängiven musiker." (s. 106)
Många förutfattade meningar om kufar, surpuppor, enstöringar, asociala, oåtkomliga, deprimerade, knepiga och drogmissbrukande figurer besannas visserligen. Men vi får också en djupare förståelse för hur deras liv så många gånger kunde te sig så eländiga - trots stora framgångar.
Texterna är skrivna med sådan värme och inlevelse att jag blir klart berörd och skulle vilja komma varenda en av de nio närmare inpå livet. Jag skulle vilja ta ett snack med Miles Davis, jag skulle vilja kolla Thelonious Monks fingersättning, jag skulle vilja sjunga duett med Billie Holiday etc. Men det är av naturliga skäl inte möjligt.
En hel del av de fakta som här kommer fram var inget nytt för mig. Men här finns också mycket mera som jag tidigare inte hade koll på. Jag har t.ex. blivit klart mera nyfiken på Art Blakey efter att ha läst om honom här. Många är de klockrena och träffande uttalanden som tillskrivs honom. Här följer några exempel.
"Musik tvättar bort vardagslivets damm." (s. 103)
"Vad du än sysslar med så låt ingen komma och tala om för dig hur du ska göra det, för det är bara du som känner din begåvning och vet vad du kan göra och hur du kan göra det på ditt sätt." (s. 105)
"Det är som ett anlopp. Du får inte stanna. Du måste vidare så länge du bara kan, inte förrän du blir liggande är det dags att lämna över baneret till nån annan." (s. 106)
"Jag är en from och hängiven musiker." (s. 106)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar