Sedd igen:
Förra gången jag såg Polanskis "Bitter moon" tyckte jag att den var medioker. Nu, den andra gången, tycker jag att den är mer än så. Den är enligt min mening fortfarande inte någon av hans bästa filmer, men den är självklart bättre än de flesta andra.
Kärleken kan bli en "galenskap på två", urarta och övergå till ömsesidigt hat. Det är i korta drag vad filmen handlar om. Man kan se den som en sedelärande historia. Regin är inte helt oväntat mästerlig; Hugh Grant spelar ungefär den roll han brukar spela av en tafatt engelsk gentleman, Kristin Scott Thomas spelar frun som står ut med honom, men de två verkligt stora rollerna spelas av Peter Coyote (stundtals väldigt lik Leonard Cohen) och Emmanuelle Seigner. I min bok får filmen en fyra på en femgradig skala.
Kärleken kan bli en "galenskap på två", urarta och övergå till ömsesidigt hat. Det är i korta drag vad filmen handlar om. Man kan se den som en sedelärande historia. Regin är inte helt oväntat mästerlig; Hugh Grant spelar ungefär den roll han brukar spela av en tafatt engelsk gentleman, Kristin Scott Thomas spelar frun som står ut med honom, men de två verkligt stora rollerna spelas av Peter Coyote (stundtals väldigt lik Leonard Cohen) och Emmanuelle Seigner. I min bok får filmen en fyra på en femgradig skala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar