Utan att skryta vill jag påstå, att jag tidigt anade att Tomas Tranströmer skulle bli en mycket betydande poet. Jag köpte "Mörkerseende" när den kom ut 1970. Han hade med en klockas regelbundenhet gett ut en diktsamling vart fjärde år och detta blev hans femte.
Att han numera nämns som kandidat till Nobelpriset är inte ägnat att förvåna. Han skriver mästerverk. Men han kommer förmodligen aldrig att få priset - eftersom han är svensk.
Jag blir avundsjuk. Det hade varit fantastiskt att en enda gång kunna skriva något så här tankeväckande och elegant:
"Andra röster tränger på, lyssnaren
glider som en smal skugga över radions
självlysande band av stationer.
Språket marscherar i takt med bödlarna.
Därför måste vi hämta ett nytt språk." (s. 31)
Jag blir avundsjuk. Det hade varit fantastiskt att en enda gång kunna skriva något så här tankeväckande och elegant:
"Andra röster tränger på, lyssnaren
glider som en smal skugga över radions
självlysande band av stationer.
Språket marscherar i takt med bödlarna.
Därför måste vi hämta ett nytt språk." (s. 31)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar