Carl G. Liungmans böcker intresserade mig en hel del i början av 1970-talet. Han hade ett rättframt språk och en tufft antiauktoritär attityd som jag gillade. Därför köpte jag bl.a. "Myten om mentalsjukdomarna" (1971).
Liungman hävdade - när det gäller s.k. mentalsjukdomar - att man kan "(...) urskilja tre huvudgrupper: schizofrenierna, manodepressionerna och ålderspsykoserna." (s. 17)
Symptom som skiljer schizofrena från normala individer är enligt boken bl.a. autism, "bristande kontakt med verkligheten", "förändringar i känslolivet", "förändringar i tankeverksamheten", vanföreställningar, hallucinationer och "abnormaliteter i sättet att röra sig" (s. 19).
För senila psykoser gäller på liknande sätt "nedsatt inpräglingsförmåga", "förvirring och nedsatt orienteringsförmåga i tid och rum", eufori, "depressivitet och irritabilitet", "labil stämning", "överdriven pratsamhet" och oro (s. 21f).
"Laing och Esterson utvecklade i slutet på 1950-talet en forskningsmetod som byggde på idén att man kan förstå egenheterna i en schizofren människas sätt att bete sig när man har undersökt vad hon har fått gå igenom under sin uppväxttid." (s. 54)
"År 1911 introducerade Eugen Bleuler termen schizofreni för vad man tidigare kallat dementia praecox." (s. 88)
"Deprimerad sinnesstämning och ångest är ju tillstånd som en människa normalt råkar in i om det hon upplever framkallar inre konflikter hos henne. Denna depression och denna ångest kan åtminstone i en del fall ses som en fortfarande mentalt frisk människas reaktioner på en omöjlig situation, på en längre eller kortare följd av händelser som undergrävt hennes mentala stabilitet." (s. 96)
"(...) alla något sånär grundliga undersökningar som gjorts rörande schizofrena människors uppväxttid, de attityder de mött, den verklighetsuppfattning de indoktrinerats i, har visat förhållanden där den schizofrene knappast kunnat undgå att bli förvirrad, splittrad och få underliga uppfattningar om sig själv och sin omgivande verklighet." (s. 101)
"Medan schizofreni i viss mån är en underklassjukdom så är psykotiska depressioner i någon ringa mån en överklassjukdom." (s. 136)
"(...) dels är de flesta mentalsjuka abnorma därför att de växt upp i den miljön från födelsen och alltså, långt innan de kommit i en sådan position att de skulle kunnat frigöra sig, varit beroende av hemmiljön och familjen som barn alltid är, dels är de mentalsjukdomsframkallande miljöfaktorerna av smygande och dold art." (s. 177)
Tänkvärt, inte sant? Åtminstone jag börjar undra hur många människor som felaktigt har diagnostiserats som mentalsjuka.
För senila psykoser gäller på liknande sätt "nedsatt inpräglingsförmåga", "förvirring och nedsatt orienteringsförmåga i tid och rum", eufori, "depressivitet och irritabilitet", "labil stämning", "överdriven pratsamhet" och oro (s. 21f).
"Laing och Esterson utvecklade i slutet på 1950-talet en forskningsmetod som byggde på idén att man kan förstå egenheterna i en schizofren människas sätt att bete sig när man har undersökt vad hon har fått gå igenom under sin uppväxttid." (s. 54)
"År 1911 introducerade Eugen Bleuler termen schizofreni för vad man tidigare kallat dementia praecox." (s. 88)
"Deprimerad sinnesstämning och ångest är ju tillstånd som en människa normalt råkar in i om det hon upplever framkallar inre konflikter hos henne. Denna depression och denna ångest kan åtminstone i en del fall ses som en fortfarande mentalt frisk människas reaktioner på en omöjlig situation, på en längre eller kortare följd av händelser som undergrävt hennes mentala stabilitet." (s. 96)
"(...) alla något sånär grundliga undersökningar som gjorts rörande schizofrena människors uppväxttid, de attityder de mött, den verklighetsuppfattning de indoktrinerats i, har visat förhållanden där den schizofrene knappast kunnat undgå att bli förvirrad, splittrad och få underliga uppfattningar om sig själv och sin omgivande verklighet." (s. 101)
"Medan schizofreni i viss mån är en underklassjukdom så är psykotiska depressioner i någon ringa mån en överklassjukdom." (s. 136)
"(...) dels är de flesta mentalsjuka abnorma därför att de växt upp i den miljön från födelsen och alltså, långt innan de kommit i en sådan position att de skulle kunnat frigöra sig, varit beroende av hemmiljön och familjen som barn alltid är, dels är de mentalsjukdomsframkallande miljöfaktorerna av smygande och dold art." (s. 177)
Tänkvärt, inte sant? Åtminstone jag börjar undra hur många människor som felaktigt har diagnostiserats som mentalsjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar